Stefan Löfvens dilemma
16.03.2014 10:31
Stefan Löfven och socialdemokraterna står inför en knepig situation inför den stundande valrörelsen. I opinionen vill inte partiet riktigt lyfta och det missnöje som finns i breda LO-grupper med alliansens politik kanaliseras lätt till både vänsterpartiet men också till Sd. I fackföreningsrörelsen växer frustationen med att S tassar på i ullstrumporna utan att våga sätta ner foten i flera för facket viktiga frågor. Många inom LO är också skeptiska mot det nära samarbetet med miljöpartiet, särskilt inom IFmetall är skeptisismen och misstänksamheten stor. Energipolitik, miljöskatter, friår, samhällslön m.m är saker som får industriförbunden att se rött. Den avoga inställningen mot vänstern är också frustrerande för många inom fackföreningsrörelsen. Att LO:s valprogram till övervägande del stöttas av just vänsterpartiet medans stödet från S var mera återhållsamt och ljumt retar förstås facket.
Stefan Löfven vet förstås att det är livsviktigt att hålla distansen mot vänsterpartiet. Ska partiet locka tillbaka de medelklassväljare inom LO-kollektivet som röstat på M så måste allt samröre med V hanteras varsamt. Taktiken är klar: S ska hålla distans mot V och locka väljare från mitten med en avvägd och lagom förändringspolitik. Inga kiosk vältare, ingen dramatisk kursändring, jobbskatteavdragen kvar, breda uppgörelser över blockgränsen i känsliga frågor samt taktiken att gå till val på eget mandat dvs slut på cementerad blockpolitik. Vänsterpartiet skall samtidigt tillåtas växa och frodas på vänsterkanten och miljöpartiet skall framförallt locka kvinnliga storstads väljare och urbana ungdomasröster. Sen, när segern är bärgad så sys säcken ihop.
Problemet är att alliansen aldrig kommer att låta S komma undan den viktiga frågan om vem och hur S tänker lösa regeringsfrågan vid ett rödgrönt regeringsbildande. Ända in på upploppet kommer Stefan Löfven att avkrävas svar på laguppställning och tänkt politik på alla av väljarna prioriterade frågeområden: EU, försvaret, pensioner, social försäkringar, energipolitik, migration, skatter, återställare, miljö, bensinskatt, kärnkraft, jobb & företagande, skola, skattehöjningar mfl. Mot en sammansvetsad allians står då en socialdemokrati som går till val på eget mandat och som menar att vem och vilka vi tänker samarbeta med är en öppen fråga?!
Frågan är om väljarna köper det upplägget när det drar ihop sig mot valdagen. Både vänstern och framför allt mp kommer att bli hårdare granskade och jämförda med S på politikområde efter politikområde. Frågan är om resultatet är kompartibelt med regeringsduglighet? eller om väljarna då föredrar ett säkerare kort dvs alliansen?
Mycket av orsaken bakom alliansens låga opinionsläge ligger i otacksamheten av regeringsinnehav men innebär inte automatiskt att en osäker väljare till syvende och sist byter ett säkert kort mot ett osynat kort när det blir allvar. En vidare eskalering av Ukraina krisen och ett aggresivt Ryssland får också ofta effekten att folket sluter upp kring sittande regering. En ekonomisk orolig utveckling parat med oro i Europa kan också fundamentalt ändra på väljarnas inställning mot sittande regering. Mycket kan fortfarande hända fram till valdagen. Finns nog ingen stats vetare som idag vågar beskriva alliansen som rökt trots motbacken i opinionen. Också Stefan Löfven vet detta.
Socialdemokraterna har nu den delikata uppgiften att inte låta en given valseger glida ur händerna. En politiskt bedrift på slak lina dår partiet är mer beroende av externa faktorer som trillar rätt än egna bedrifter politiskt.
Ska bli en intressant politisk lindans att följa fram till valnatten den 16 september.