Blogg

• 02.03.2014 09:47

  Kommentar : krisen i Ukraina

  Krisen i Ukraina eskalerar. En rysk militär intervension ser oundviklig ut trots omvärldens protester. För första gången sedan nazisternas epok ser det ut som om ett europeiskt land går in militärt i ett annat europeiskt land för att tillsätta rätt politisk regim och ta geografisk kontroll, dvs inlemma hela eller delar av en suverän stats landområde i sitt egna territorium.

  EU, USA och Sverige ser yrvaket på. Carl Bildt pratar mycket men uppvaknandet kommer sent. Under flera år har tendenser till Rysslands nyvaknade stormaktsambitioner varit tydliga, minns Georgien, men i europa och inte minst Sverige har ansvariga politiker förnekat det nya aggresiva Ryssland. Sent skall syndaren vakna. Sverige och stora delar av europa står avrustat och chockat! Det skulle ju bli fred i vår tid, slut på kalla kriget, aldrig mera krig i europa?

  Historiens vingslag hörs påminna om försvarsbeslutet 1925, negligeringen av Hitler innan det var för sent. 1936 gick olympiaden i Berlin. En storslagen propagandatriumf för det nazistiska Tyskland. 2014 gick vinteolympiaden i Sotchji, en hyllad och påkostad propagandatriumf för Ryssland och Putin. I europeiska parlament flockas nazistiska och högerextrema partier. Den europeiska unionen knakar i fogarna.

  Men svenska politiker intygar övertygande om att inget har inträffat i vår omvärld som påverkar vår syn på Ryssland och hur vi ser försvarspolitiskt på läget. Sverige står med kalsongerna nere. Naiva, chockade och vår försvarsminister upprepar att Sveriges försvarsförmåga är tillräckligt  god, en politisk och intellektuell kullerbytta vi inte hört sedan Per-Albin Hansson blåljög det svenska folket i ansiktet den 1:a september 1939. Europa står på randen till ett krig mellan två europeiska stater, ett stärkt och aggresivt Ryssland visar sitt sanna ansikte och varenda svensk försvarspolitiker kan titta i närmsta spegel och inse att 20 års naivism och dagdrömmeri i försvarsfrågan är till ända. Frågan är: kommer dom att få ta kollektiv konsekvens av inkompetensen?

  Kommer Sverige att ta de försvarspolitiska konsekvenserna av den nya geopolitiska situationen? Eller skall förnekandet av en katastrofal missbedömning kollektivt forsätta att försvaras gentemot de svenska väljarna?

• 01.03.2014 10:46

  Analys Folkpartiet - den ståndaktige soldaten

  Folkpartiet liberalerna ligger ganska stabilt runt 5% nivån i opinionen, +/- några tiondelar. Man frågar sig lite vem som är den typiske folkpartisympatisören? medelklasstjänstemannen? läraren? småföretagaren? borgerliga frihets törstande i allmänhet? borgerliga feminister? Europavänner? Eller kanske en mix av dessa? Folkpartiet känns inte helt bekväma i den moderatdominerande tvångströja som alliansen blivit. Kan nog ses tendenser till en önskan av en mer fristående roll och vissa sneglande blickar mot socialdemokratin som man nog står närmare i vissa av den politiska palettens ämnesområden.

  Folkpartiet avviker från allianskollegerna i sin omaskerade syn på Europapolitiken, Nato-medlemskap och Euron. Partiet är öppet och uttalat positvt till europasamarbetet och ser gärna ett Svenskt men även Finskt inträde i Nato. Går man in på partiets hemsida, www.folkpartiet.se, en ganska trevlig och lättnavigerad sida så får man snabbt ett grepp om partiets huvudfrågor: skolan, jämställdhet, integration, europa samt företagande och jobb. Klickar man lite mer ingående på ämnesområden tex försvaret så särskiljer sig partiet som ett av få som i allafall preciserar något sånär konkret vad gäller storlek och nivå på tex arme´n och hur man ser på personalförsörjningen.

  Partiets raka besked inom diverse politikområden är en skön omväxling mot andra partiers floskler och snömos i många politiska ställningstaganden. Man ser ganska snabbt vad partiet tycker och vill i politiken. Politiken ger en bild av ett liberalt och konkret parti som vet vad det vill. Frågan är bara om väljarna vill det samma? För att attraheras och välja folkpartiets valsedel krävs nog en medveten borgerlig grundsyn parat med en liberal ådra och öppet sinne mot omvärlden och europa. Sedan bör skolan vara högt prioriterat som viktig valfråga tillsammans med jämställdhet och personlig frihetsönskan. Kanske inte urmodellen för en svensk medelväljare?

  Folkpartiet har lite rollen av alliansens goda samvete och alibi mot hård och kall marknadsliberalism och traditionell högerpolitik. Partiet har en humanistisk grundsyn och stark antirasistisk grundinställning. En naturlig huvudmoståndare är sd som står för en spegelvänd motsats inom i stort sett alla politikområden verses folkpartiet. Partiet har förutsättningar att locka både högersossar och vänstermoderater.Risken är dock att partiet upplevs som storstadsfixerat och nischat mot akademiker. Lite oförtjänt är nog LO-väljaren partiets mest svårflörtade väljargrupp men partiet behöver bredda sin rekryteringsbas. Politiken i sig skulle nog kunna locka betydligt fler väljare om partiets framtoning fick lite mer folklig touch.

  Min bedömning är att partiet kommer att hamna runt 7% i höstens val. Dock kan detta förändras av tex situationen i Ukraina då bla försvarsfrågan kan bli verkligt het. Partiets europavänliga linje och positiva EU-linje går väl i dagsläget inte helt i takt med väljaropinionen men detta kan ändras. Och då kan resan uppåt i opinionen gå fort.

  Partiet skulle också gynnas av ett partiledarbyte och få lite behövlig nytändning. Björklund börjar verka sliten och fokuseringen och ansvaret som skolminister verses resultatet är inget som i dagsläget gynnar partiet.

  Nästa analys behandlar kristdemokraterna.

   

   

   

• 18.02.2014 21:37

  Analys Sverigedemokraterna - när Åsa-Nisse blir politiker

  Sverigedemokraterna, vårt senaste tillskott på riksdagsarenan är ett parti som både förskräcker och förnöjer. Förskräcker genom sin naiva folkhemsnostalgi, sin ohejdade nationalism och likt miljöpartiet, ganska harmlösa parti namn. Förnöjer genom sin hejdlösa flört med alla tänkbara väljargrupper, intressegrupper och upplevda felfördelade medborgare i de etablerade partiernas Sverige. Upplägget är ganska lika miljöpartiet: vaken höger eller vänster, men i praktiken ett ultranationalistiskt ytterkantsparti, här till höger istället för som för mp, fundamentalistiskt vänster.

  Går man in på partiets hemsida, www.sverigedemokraterna.se, möts man av en ganska harmlös sida. Politiska floskler, klischeér och förenklade politiska budskap inom ett antal basområden, svåra för någon att ha några större åsikter emot. Vem eller vilket parti vill INTE ha värdig ålderdom, värna djur & natur, arbete och bröd? Men börjar du skrapa lite djupare på fernissan, går in på politiska blockområden, klickar på mer info så framträder bilden av ett parti som har en harmlös agenda som fasad, men desto unknare och primitiva åsikter under ytan. Kontentan av ett djupare penetrerande av ex arbete och företagande ger på hand ett arbetsliv av kraftigt försvagade fack föreningar, inom asyl och invandring skiner drömbilden av ett skansen-Sverige fram utan alla hemska avvikande medmänniskor.

  Partiet vänder sig till den svans på ca 10% av väljarkåren som behöver ha syndabockar för sina egna misslyckanden och tillkorta kommanden, som räds förändring och skräms av allt som inte är hemtamt. Helst ska man hålla sig inom sockengränsen tycks vara parollen. Vilket hemskt och grått Sverige jag kan se vid horizonten om Sd fick bestämma. Partiet satsar nu på att göra inbrytningar bland ungdomar, pensionärer, LO-kollektivet samt allmänt missnöjda medborgare som söker enkla lösningar och sammanhang. Det är inte precis intelligensian som är målgruppen.

  Partiet ligger runt 9% i opinionsmätningarna men torde dala när det blir allvar. Min analys är ett valresultat runt 8% på valnatten. Illa nog det, kan bli en komplicerad parlamentarisk situation efter höstens val. Partiet kan nog dansa en sommar till men knappast mer. Sen får nog Åsa-Nisse återvända hem till Knohult.

  I nästa analys behandlas Folkpartiet.

• 18.02.2014 20:46

  Block Scandinavia - ett alternativ till EU?

  Skulle ett mer ingående nordiskt/baltiskt samarbete kunna vara ett alternativ till dagens EU-medlemskap? Flera statsvetare svarar idag obetingat ja på den frågan. Förutom kulturella skillnader så innebär dagens EU-medlemskap i mångt och mycket en arena för de stora elefanterna medan mindre nationer får svårt att få genomslag i avgörande frågor inom unionen. Sverige, Norge och Finland är nordiskt homogena nationer med en lång gemensam historia, liknande statskick och demokratisk tradition, socialt och kulturellt likartade samt inte minst en geografisk samhörighet. Områden som skulle gynnas av ett tätare nordiskt samgående är: försvarsförmåga, ekonomisk styrka, naturresurser, teknisk utveckling och knowhow, samordningsfördelar gällande infrastruktur och kommunikationer, politisk tradition och samhörighetskänsla och inte minst: vilken medaljskörd vi skulle få nästa vinter-OS!

  Ett samgående politiskt och ekonomiskt skulle faktiskt innebära avsevärd styrkeförändring till vår fördel inom de flesta områden, bla skulle en sådan union platsa inom G20 gruppen, ett gemensamt försvar skulle på allvar skapa stabilitet på hela den skandinaviska halvön samt i baltikum. Vår röst skulle också bli ordentligt tyngre mot både USA och EU. Vi skulle på ett helt annat sätt bli en spelare att räkna med. Norges olja + fiske, Sveriges malm, skog och bas industri + spetskunskap inom teknik och IT samt Finlands sisu, skogar och teknisk knowhow vore en oslagbar kombination inför framtiden. Stabil och förnyelsebar energiförsörjning, oförstörd natur, stora frisk vattenreserver, samtliga dessa faktorer stora bristvaror i stora delar av världen samt ett hyfsat stabilt klimat, allt detta är starka trumfkort inför framtiden.

  Ett Block Scandinavia ev inkluderande de tre baltiska staterna skulle utan tvekan bli en regional stormakt inom de flesta områden, inte minst militärt. Med en befolkning runt 24 miljoner nordbor, stora naturtillgångar, hög teknisk & kulturell bildningsnivå samt rikliga vitala naturtillgångar så har jag svårt att se någon nackdel med en nordisk unionsbildning. Block Scandinavia skulle på ett alldeles lysande sätt väga upp dagens tröga och maktfullkomliga EU. Dags för norden att bryta upp och gå sin egen väg. Vilken politiker blir först att våga lyfta frågan?

   

   

• 10.02.2014 19:30

  Analys moderaterna - kejsarens nya kläder...

  Moderaterna, Sveriges arbetarparti, har haft en motig inledning på supervalåret 2014. Orden arbetslinje och skatte sänkning attraherar snart bara kräkreflexen hos en växande del av väljarkåren. Partiet har gått från en helgjutet för troende i statsmannaskap och ekonomisk hushållning till ett växande misstroende och stort behov att komma med något nytt som åter kan attrahera medelklassen och delar av arbetarklassen. Problemen slutar inte där utan dagens moderater har också en söndervittrande allians att bekymra sig om.

  Väljarnas belöning för centerns och KD:s ståndaktiga lojalitet verkar bli en biljett ut ur Sveriges riksdag. Ett folkparti ur balans med en partiledare på god väg att bli driftgucko underlättar inte heller. Så vad göra? Förutom snyting på snyting i försvarsfrågan, social-försäkringar i sönderfall, krackelerad skola, tiggare och tältläger, arbetslöshets försäkring utan trygghet, sjukförsäkring som inte tar hänsyn till sjukdom, bedrägerier och konkurser bland friskolor och privata vårdbolag... var finns hoppet och ljuset för modsvultna moderater?

  Kanske i det politiska landskapet, i bristen på trovärdiga alternativ och i alliansens sisu att alltid spurta bra på upploppet. Historiskt ligger moderaterna högt, trots tappet från 33%-nivån till under 25%, och faktiskt hyfsat stabilt i oppinionen trots den otacksamma rollen som regeringsparti under en av de värsta ekonomiska nedgångarna i modern tid.

  Ett nyvaknat M intresse för landsbygdsfrågorna hotar främst centern, vänsterpartiets frammarsch oroar mest medelklassen som ser en socialdemokrati beroende av ett fundamentalistiskt mp och ett radikalt stärkt v som en icke angenäm anrättning för den kommande mandatperioden. Moderaternas chans ligger i ett förtydligande av det röd/gröna blockets samfällda politik, ett klargörande av dess konsekvens för energiförsörjning, skattehöjningar och väg bort från arbetslinjen. Partiet måste också lyfta fram positiva exempel på ökad valfrihet, nöjda brukare och inte minst fördelarna med ökat utbud som en följd av avregleringar och privata alternativ. Bilden av kyliga och känslokalla moderater måste justeras till medkännande konservatism, en makeover som heter duga.

  Går man in på moderaternas hemsida, faktiskt en av de bättre och hyfsat lättnavigerad, slås man av frånvaron på personkult kring Fredrik Reinfeldt, kortfattade sammanfattningar om partiets politik i områdesindelade block, enkel men ganska sympatisk. Vänder sig helt klart mer till nya sympatisörer och potesiella väljare än redan frälsta. Något partiet är ganska ensamma om. Gå in på www.moderat.se.

  Min bedömning är att moderaterna har god chans att lägga sig runt 28% som valresultat när krutröken skingrats på valnatten. Många väljare som idag uttrycker skepsis kommer när valdagen nalkas och alternativet på den röd/gröna sidan klarnat återvända till säker hamn. Moderaternas stora dilemma är att inte framstå som känslokalla och likgiltiga för dem som drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Ett batteri av förbättringar gällande socialför säkringarna inkl A-kassan är ett måste. En uppryckning i försvarspolitiken absolut nödvändig samt att som storebror i alliansen puscha småsyskonen över 4% spärren. Traditionella konservativa väljare måste också lockas tillbaka från bla Sd genom måtta med nymodigheter och lite mer selektivt nytänkande. Ett tvärstopp för allt flörtande med miljöpartiet är vidare en absolut förutsättning!

  Alliansens styrka, fyrklövern, är också dess akilleshäl. Faller en faller alla. Ser också en möjlighet som många av dagens politiska kommentatorer nonschalerar: ett Sd runt 8% i valresultat och jag tror Jimmy Åkesson kan förvänta sig en sen nattmacka på rosenbad på valnatten. I alla fall om det är vad som krävs för ett bibehållet regerings innehav för alliansen. Säkrat parlamentariskt stöd hos Sd, utan regeringsposter, ett inte helt osannolikt scenario.

  Fast det kommer du aldrig få höra Fredrik Reinfeldt säga före valnatten.

  I nästa analys behandlas Sverigedemokraterna.

   

   

• 10.02.2014 18:35

  Kommentarer v.07

  Så har då LO presenterat sitt valprogram. Inte som valbart alternativ i valet utan som intresseorganisation. Inget ont om detta, en diger önskelista i medlemmarnas intresse.Det är fortsättningen som förbryllar. Av de tretton önskemålen står vänsterpartiet oreserverat bakom 12, S 8, mp 5 och allianspartierna+Sd som högst 1 (en)!

  Desto märkligare blir då att LO obetvingat ställer sig bakom S istället för V! Mångmiljonstödet skall stödja S och en socialdemokratisk valseger. Vore inte det naturliga då att stödja det politiska parti som bäst står upp för det valprogram som LO driver för sina medlemmars bästa? Ologiken är talande men inte obegriplig. Vi ska erbjuda 100 000 valarbetare på arbetsplatserna säger Karl-Petter Thorwaldsson.Vad skall dessa då säga? Att egentligen är V det parti som bäst gynnar våra intressen men vi vill att ni röstar på S?

  Socialdemokraterna är vårt parti sa Thorwaldsson. Konstigt att man då inte backar upp fler punkter på LO:s lista säger jag. Vi får väl se hur LO:s medlemmar värderar frågan på valdagen, Kanske får vi snart uppleva den dag LO:s listade önskemål också innebär 70 miljoner kronor ner i vänsterpartiets kampanjkassa? Lite roligt i sammahanget är också att vänsterpartiet kom 3:a på företagarnas lista när dessa rangordnade annonymiserade förslag inför valet.

  Tydligt att vänsterpartiet rycker fram på bred front och lyckas attrahera långt utanför traditionella väljargrupper.

                                                              -  ¤  -

  Så har då åter verkligheten klätt av en hörnpelare i den nya försvarspolitiken. 7 av 10 rekryter i det nya yrkesförsvaret hoppar av innan eller under grundutbildningen. Någon mer än försvarsministern som är förvånad?

  Förutom ett resursslöseri av gigantiska mått så påverkas naturligtvis den redan innan försvagade personal försörjningen försvarets klena förmåga ytterligare. Ingen som kan sätta stopp för leken snart? Inför allmän värnplikt NU! Klara operativa mål och resurser i proportion därtill. Återinför folkförsvaret!

                                                              -  ¤  -

  Så är då vår egen Sarah Palin, näringsminister Annie Lööf, i blåsväder igen. Storsatsningen på kvinnligt före tagande och innovation med miljonrullning av skattemedel visar stora brister både på kontroll och resultat uppföljning.Flera fall av bedrägerier misstänks. Enskilda "föreningar" utan verksamhet och medlemmar har kunnat lyfta miljonbidrag årligen utan kontroll. Centerns och Annie Lööfs kompetens CV får nya meriter!

• 01.02.2014 16:14

  Analys socialdemokraterna - den stora tystnaden.

  Socialdemokraterna befinner sig i den situationen att läget ser allmänt gynnsamt ut. Vänstervindar råder i opinionen, ett markant övertag i opinionsmätningarna för det röd/gröna blocket, en partiledare som hittils inte klampat i klaveret, alltså är strategin: rättning i leden och sitt still i båten. Kan också tolkas som att ju mindre politiska utspel från S, desto bättre går det i opinionen. LO-medlemmar som återvänder från utflykten till det borgerliga lägret kompenserar nog ganska precis tappet till vänsterpartiet i andra änden så partiet ligger ganska stabilt runt 32% i samtliga mätningar. Något stort Löfven-lyft märks ännu inte av. Partiet gynnas mer av alliansens upplevda oförmåga än av egna förtjänster politiskt. Detta innebär en risk då väljarkåren är lättfotad och snabbom- bytlig.

  Vis av erfarenheten från 2010, där alliansen stod för en remarkabel upphämtning på försommaren, något S nu vill undvika och visar därmed distans till både V och Mp. Vi går till val för att få mandat för en socialdemokrartisk regering är budskapet. Vilka vi samarbetar med visar sig efter valdagen. Kan vara en riskabel taktik då alliansen kommer att kräva besked ända in på upploppet om vilken politik och vilka partier en S-ledd regering kommer att luta sig emot. En mardröm för S-strategerna är också en situation där S står relativt still i oppinionen medan vänstern ökar starkt och miljöpartiet stabiliseras på jämnstark nivå med den förstnämnde. Inget drömscenario för att starta en regerings-bildning.

  Ett ytterligare problem för S är att partiet i många sakfrågor ligger närmare mittenpartierna i alliansen och ibland tom närmare M än V + Mp: skattepolitik, näringslivsfrågor, energipolitik, försvaret, pensioner. utrikespolitik för att nämna några exempel. Flera av dessa områden kräver också blocköverskridande överrenskommelser vilket skulle försvåras med V + Mp som regeringskolleger. En utveckling a`la Danmark kan därmed inte uteslutas.

  Besöker man socialdemokraternas hemsida, www.socialdemokraterna.se är fokuseringen total på Stefan Löfven. Hela hemsidan är som ett enda långt bildspel på ledaren med söklänkar lite modernt inlagt. Frågan är hur äldre sympatisörer känner sig välkomna på sidan. Klara besked är det också sämre befattat med. Mycket gammal retorik i moderniserad tappning, sidan vänder sig helt klart mer till redan frälsta än till ev nya sympatisörer.

  Socialdemokraternas huvudproblem är dock att man i praktiken står bakom ca 90% av alliansens politik, har inga kioskvältare till förslag, lever mycket på tröttheten/missnöje med alliansregeringen. Situationen är ganska lik 2006 där många väljare var trötta på Persson och Freivalds. Risken är att många väljare förväntar sig stora omvälvningar av politiken, något S inte kommer att leverera. Ett stärkt V kommer också att markera från vänster. Stefan Löfven har alltså en hel del att fundera på fram till valdagen. Hur den parlamentariska situationen ser ut på valnatten vet vi inte heller något om. Ett tvångsäktenskap mellan S + M kan inte heller uteslutas om den parlamentariska situationen blir för rörig. Min bedömning är att S kommer att hamna runt 32% i valresultat. Om statsministern heter Stefan Löfven får valnatten utvisa.

  I nästa analys behandlas Moderaterna.

• 29.01.2014 21:28

  Kommentar v.05 LRF + Amnesty

  Så har då rabaldret rullat igång ang LRF:s aktion vid skola där man serverade gratis hamburgare vid en påtvingad köttfri-dag kampanj ( grön ungdom, veganer mfl). LRF kritiseras nu för sin aktion mot tramset trots elevernas förnöjelse med bevisligen långa ringlande köer vid hamburgervagnen. Ingen ifrågasätter dock minoritetens rätt att fundamentalistiskt påtvinga övriga elever sitt köttmotstånd. LRF:s riksordförande gör en pudel, en valp från grön ungdom får i mästrande ton framlägga sin fundamentalistiska övertygelse om rätten att påtvinga andra sin egen vegetariska dogmatism. Sverige av idag i ett nötskal. Skulle vi ta hans miljöfloskler på allvar, stoppa all grönsaks och fruktimport pga klimathänsyn, så skulle inte många av modeveganerna se dagens ljus framme i april. Idioti, sa en av eleverna ang köttfria dagen. Heder till LRF-avdelningen som vågade sätta ner foten mot idiotin, säger jag.

  Hamburgare åt folket! Stoppa den gröna fundamentalismen! Leve valfriheten!

                                                                  -  ¤  -

  Så har då Amnesty international huggit den svenska feminismen, kvinnovänstern och moraltanterna rakt i bröstet! Amnesty skall framgent verka för avkriminalisering gällande köp och sälj av sexuella tjänster. Feministmaffian står groggy och mållös, moralmaffian vrålar rakt ut, försvararna av den svenska sexköpslagen ylar av indignation!

  Road inväntar jag fortsättningen av den rallarsvingen. Kan det vara så att en välrenomerad organisation som Amnesty blir den organisation som sätter ljuset på denna abnormitet till lagstiftning i ett globalt/europeiskt perspektiv? Hur skall riksdagens moraltanter och svensk vänsterfeminism klara denna trampmina? Blir intressant att följa debatten framgent. Kan kanske logik och verklighetsförankring återta lite mark gällande reglering/lag stiftning i sexualfrågona framöver?

  Moralmaffians abbedissa, Madeleine Lejonhufvud, lär väl behöva gå på lugnande medicinering idagsläget!

• 26.01.2014 08:09

  Samtyckeslagstiftning - kommentar v.04

  Så har då debatten angående behovet av en samtyckeslagstiftning tagit ny fart, pådriven av kvinnogrupperingar och feminister. Grundproblematiken enligt dessa är att för få män döms för våldtäkt. Låt oss därför detaljreglera den sex uella relationen/akten och utvidga våldtäktsbegreppet. Rättssäkerheten får komma i andra hand.

  Sexuell samvaro kräver redan idag samtycke - man måste vara två för att dansa tango - och täcker väl de sexuella situationer som kan uppstå. Problemet för dessa kvinnogrupper är själva rättssäkerheten: att ett grovt brott som våldtäkt skall bevisas och att även mannen omfattas av rättssäkerhet. Så med lite feministisk ingenjörskonst skall problemet lösas: utvidga de sexuella handlingar/situationer där våldtäkt kan åberopas och försämra mannens rätts säkerhet. Helst skall alla män kunna pekas ut för våldtäkt utan fräckheten att ifrågasätta kvinnans ord!

  Eggade av den förestående valrörelsen och en allmän iver att föregå som prima feminister börjar nu riksdags partierna att mjukna i frågan, nu senast socialdemokraterna. Fortfarande är oklarheten stor hur en samtyckes lagstiftning skall utformas. Skriftligt kontrakt inkl tänkta sexuella handlingar? Vittnessystem? Förbud mot spontansex?

  Förutom att devalvera begreppet våldtäkt så är det ganska symptomatiskt för en stat i utförsbacke och som helt tappat sans och förnuft att en dylik debatt kan/får ta utrymme i den allmänpolitiska debatten. Att allvaret och seriositeten i frågan riskerar att förlöjligas förlorar bara kvinnorna på. Våldtäkt är ett alldeles för allvarligt brott för att överlämnas till pöbelvälde och kvällstidningsdomstolar. Både kvinna och man förtjänar bättre!

  Se också blogginlägg ang sexköpslagen.

   

• 17.01.2014 17:17

  Analys: Miljöpartiet - när skogsmulle flyttar till söder

  Miljöpartiet tycks ha parkerat på en nivå runt 9% i väljaropinionen. Partiets väljarbas har ett stabilt stöd hos främst urbana kvinnor och ungdomar. På landsbygden går det trögare och partiet har följdaktligen övergivit ide´n om att vara en alternativrörelse för lands bygden. I stället sprutar partiet ut glesbygdsfientliga förslag rörande höjd bensinskatt, lastbilsskatt och en provocerande rovdjurspolitik. Antijaktpolitiken är slående, likaså oförståelsen för lands bygdens problem.

  Energiskatter skall höjas, arbetstiden kortas, satsningar på bilism och vägar motarbetas, vägtullar och dubbdäcks förbud, ja uppfinningsrikedomen är aldrig sinande till glädje för miljökämparna på södermalm. Att partiet sedan inte heller har skakat lössen ur de gröna fanorna är allvarligare. Partiet har blivit en tummelplats för rovdjurs fanatiker, militanta veganer, djurrättsaktivister, dvs grupper som vill påtvinga oss andra sin uppfattning och valda livsstil, om så behövs med antidemokratiska metoder. Attacker mot pälshandlare, minkfarmer, kött och fjäderfä uppfödare, till och med ifrågasättande av rätten att äta kött på tex skolor är tydligt subventionerade av partiet. Partiet andas fundamentalism, naiv naturromantik och genomsyras av en lust att förbjuda, fördömma och tvinga otrogna till anpassning i den gröna läran.

  Partiets position är tydligt vänster, men i vissa frågor tex asyl/invandring klart liberalt. Partiet är för friskolor men har på sistone börjat vackla angående privata aktörer med vinstsyfte. Partiet gynnas av en oförklarlig uppvaktning politiskt från såväl S som M. Endast C håller en kyligare attityd mot ärkefienden. Detta gör också MP till det kanske farligaste av ytterlighets partierna. Fick partiet på allvar genomslag för sin flummiga och oansvariga ekonomiska politik kombinerat med dess extrema miljöpolitik skulle Sveriges förutsättningar som industrination och privatekonomin hos de flesta få sig en rejäl törn. Roligt skulle det inte bli. Hur Stefan Löfven resonerar vid en eventuell valseger för de rödgröna visar sig. Klart är att S måste våndas en situation där samregerande skall ske med ett kaxigt miljöparti och ett troligen stärkt vänsterparti. Miljöpartiets hållning i försvars frågan, total avrustning, underlättar inte heller situationen.

  MP har hittils klarat sig från någon djupare ingående analys för konsekvenserna av dess samfällda politik men i valrörelsen ändras detta. Partiet brukar ligga högt mellan valen men tappa på upploppet. Partiet gynnas av ett harmlöst partinamn men när dess politik börjar fingranskas närmare valdagen brukar oppinionssiffrorna dala. Min analys är att partiet kommer att hamna runt 8% på valdagen. Varken sälar eller klimatfrågan torde nog ändra på detta i en valrörelse där andra frågor ligger högre på väljarnas rankinglista och den politiska agendan. Under länkar: www.mp.se hittar du partiets hemsida, som inte är någon av de bättre bland riksdagspartiernas, men som ger en bra samlad bild av stolligheterna.

  I nästa analys behandlas socialdemokraterna..